mästerkatten

du åker in till stan för att köpa glögg att bjuda dina vänner på.
du är i city, det är människor över allt.
du vänder och vrider på flaskorna, du frågar de snälla tanterna om hjälp.
(men som alltid väljer du den flaska som har finast etikett i alla fall).
du ställer dig i den milslånga kön men efter 5 min kommer du på att din legitimation befinner sig i en annan kommun än vad du gör. fokusproblem alltså, dråpligt, dråpligt, dråpligt.

då visar det sig att du har ett syskon som jobbar i city och är villig att langa till dig!
att få något langat till sig från systembolaget vid en ålder av 24 är bland det bästa man kan få för att känna sig så där ung och fräsch a la 18. du väntar på en butik med artiklar för friluftsliv och annan form av asketism.
sen hör du en välbekant stämma ljuda

- hej din lilla vinalkis är det såhär det går till när man langar

inte nog med att glöggen blev köpt utan att du behövde köa, utan ett stycke personal som hörde ovanstående fras kommer även förbi och ger dig den bästa förnumstiga friluftsblick du någonsin sett och du vet att den galna blicken kommer att göra dig på bra humör i minst en vecka till! minst!

dagens: ane brun- to let myself go